Reviresco

Rädslan hindrar mig ofta. Men jag åkte faktiskt till Hollywood och stod på scenen framför kanske 100 personer, fastän jag har scenskräck. Jag blev validerad. Jag kom till semi-final och fick 3-4 agenter/managers på fall. Men det spelar ingen roll, det hjälper inte ett dugg.

Plus, att det är omöjligt att ta sig till USA på kort varsel eller på några månaders framförhållning. Om inte jag får jobb där och arbetsgivarna vågar satsa på mig. Men det gör de oftast inte. Här i Sverige kommer jag ingenstans. Svenska filmskapare är så jäkla BS! Plus att allt är hundra gånger svårare i Sverige, eftersom ingen vågar satsa på en.

Enda gången jag kommit vidare på en riktig audition var Andra Avenyn, innan den hade startat, jag var ju med från första avsnittet. Men slutade efter ca 1 år. Kan fatta nu i efterhand varför de tog in mig, de var ju inte precis talangfulla skådisar i serien överhuvudtaget. Förutom Alicia Vikander, men det var en lyckostöt för SVT's del, hon hade inte gjort något tidigare, såklart hon tog jobbet.

I slutändan, är Upp till Kamp den bästa produktionen, min allra första. Och... "The first cut is the deepest" såklart. Var så depp, när den var över. Plus att Sverrir Gudnason var ju så himla snäll. Alla var underbara på den produktion. Det var bara kärleken till filmen som existerade.