Att författa kan vara utmattande...
Det kommer alltid den stunden i skrivandet, då även författaren känner att denne behöver pusta ut lite och låta huvudkaraktären vila lite... bara ge denne en stund av lycka... men då får man, som författare, vara stark och stå emot!
Jag håller på att skriva om den hårda kampen i resan mot sin dröm. Men flickan i historien måste utstå riktigt miserabelt lidande innan det sker, och om jag ska kunna uppnå det jag vill med min berättelse, måste jag verkligen plåga mig själv genom att plåga henne.
Ens karaktärer är som ens barn, och de är en del av en själv på ett eller annat sätt. Men har man en vision så har man, man får inte ändra på det halvvägs in i berättelsen bara för att det är emotionellt utmattande.
Stay strong, mina med-författare därute!
